I och med att en del av dom som läser min blogg är idrottare av något slag,
så tänkte jag ta upp ett viktigt ämne som både berör motivationen och prestationen,
både inför och efter träning och tävling.

Om jag ska ta mig själv som exempel.
Jag är idrottare, genom att jag rider och tränar regelbundet, samt att jag satsar på det jag gör.
Sedan 3-4 år tillbaka har jag även tävlat på både stor häst och ponny med mycket skillda resultat.
Dvs att jag under de första åren hade jag inte så mycket erfarenhet och kunskap,
samt att det även hängde en stor del på vad hästen i frågan hade för olika kvaliteer och utbildning
vid det stadiet.
Trots att jag vuxit och blivit en mycket mer erfaren och utbildad ryttare, så har även jag haft
tonvis med bakslag, på träning så som på tävlingar.

Resultaten på tävlingarna gick käpprätt åt skogen, träningarna gav inga resultat och allt
var bara surt och besvärligt till slut. Man tappade motivationen helt enkelt.

Efter att ha fått halvtaskiga resultat gång på gång tillsammans med ett osunt tänkande.
Så tog jag tillslut en stor suck och frågade mig själv varför jag är så himla negativ jämnt och ständigt?
Självklart hade jag ju inget vettigt svar på det.

Därför beslutade jag att tänka i en ny bana. 
Liksom omvandla de negativa tankarna till ett sunt tänkande där jag inte ska ta allt så personligt.
Visst, Dressyr är en hård bedömningssport.
Men kritiken riktas inte till dig personligen, det riktas till er som ekipage, med en vägledning på 
vad ni ska träna på för att kunna utvecklas ytterligare.

Med detta vill jag säga att.. 
- Stå inte och våndas över att en träning/tävling inte gick som du hade tänkt dig.
Satsa istället på att jobba på dina brister och stärka upp dom, så att du vid nästa
tränings- /tävlingstillfälle kan göra ett nytt försök.

På så sätt håller du motivationen uppe och vågar ta tag i kritik som i sinomtid kan
göra dig starkare i vad du gör.

Lycka till!